Sammanbrott

Idag är det onsdag. Jag borde vara i skolan nu och göra matteprov. Det är jag inte.

("Humor" kommer längre ner om ni inte orkar läsa om mina problem.)

Jag trodde att jag var på väg att lämna min paranoia bakom mig. Jag hade visst fel. Efter några dagars sömn (ack vilket underbart ord) hade jag lärt mig hur jag skulle tygla min rädsla någorlunda iaf. Trodde jag. Men plötsligt så verkar ingenting funka längre. Att tänka på andra som också är vakna ger mig bara mer panik (en av dem kanske står och väntar på mig med en stor och blodig kniv i handen? Och de andra, bra människorna, är så långt bort att de inte skulle höra mig skrika.) Att tänka ut det längsta engelska eller tyska ordet jag kan, och sen försöka bokstavera det baklänges funkar inte heller. Att tänka på positiva saker gör mig bara ledsen då jag tänker att jag aldrig mer kommer att få uppleva dem igen. Att bara ligga och blunda (jag tvingar mig själv att blunda) är ändå det värsta. Då lovar jag er: skulle ni jämföra min puls med en vettskrämd kanins så är min 400ggr högre. Jag vågar inte andas högt av rädsla för att höras, eller inte höra misstänkta ljud. Min avslappnings-cd kan jag inte heller lyssna på under natten eftersom stereon ger ifrån sig ett väldigt läskigt ljus som påminner om skumma belysningar liknande dem i rummen som SAW-människorna vistades i (Henrik fattar iaf). Dessutom knäpper mitt element vilket får mig att hoppa tre meter upp i luften varje gång.


Jag behöver verkligen få sova.. Jag orkar inte låtsas vara en normal människa längre. Snart går jag runt som en zombie även i skolan. Om jag orkar gå till skolan. Det gjorde jag inte idag. Jag känner på mig att jag skulle ha fått ett sammanbrott då. Det räcker med dem som jag får på nätterna. Jag gillar inte riktigt tanken på att sitta i ett hörn och gråta hysteriskt i skolan.. Jag är så trött.......






Annars så har jag väl inte så mycket att säga förutom att jag hittat min morotsbaddräkt som jag köpte i fyran på en simtävling i Borlänge. Jag lägger upp en bild så att ni skratta lite.

Nu är klockan snart lunch. Dags för nya funderingar.

Det här med penisar är ganska intressant egentligen.. Liksom tänk dig själv att ha en påse och en sladdrig (okej, ibland mindre sladdrig) utväxt mellan benen.. Som liksom måste hänga där och dingla.. Som en maggot, fast större. Det måste väl ändå vara ganska irriterande? Och hur mycket väger den? Våra bröst väger ju, och det känns ju. Men hur mycket känns det att ha en penis? Den kan ju inte väga lika mycket som våra bröst.. Men mellan benen så är man ju ganska känslig, både på insidan av låret och "i övrigt, så man borde ju kunna känna av den... Och hur stor viktökning rör det sig om när den går från "slapp" till "mindre slapp"? Penisar är så intressanta.. Ibland så önskar jag att jag hade en själv. Och hur känns det liksom att onanera om man är kille? Är det lika intensivt som för tjejer? Jag menar, de har ju sina känselnerver mer utspridda än oss.. Och hur känns det egentligen att få utlösning? Och hur funkar förhuden egentligen? Penisar väcker så många frågor..

Jag återkommer..

8 Timmar framför datorn nu.. Kanske dags att sluta.. :S