Party, party!

I vanliga fall så är det ju så att föräldrarna är uppe hela nätterna och väntar på att barnen ska komma hem när de är ute och festar. Men i min familj så har mina föräldrar valt att förlita sig på att jag kommer hem innan klockan tre på morgonen, och gör jag inte det så märker de ju inte det ändå. Problemet är bara att JAG börjat känna den där oron som mina föräldrar hade när jag började vara ute om nätterna. Jag kan inte gå och lägga mig förrens de är hemma och blir de senare än väntat så ringer jag och hör vart de är, om allt är bra och när de beräknas vara hemma. Det är inte det att jag inte tycker om att vara ensam, utan jag är mest orolig. Jag börjar förstå varför de ville hämta mig förut osv. Jag skulle gärna hämta mina föräldrar när de är ute också. Men jag antar att jag vänjer mig. Mina föräldrar har ju vant sig. Kanske för att de "vet" att jag "bara" dricker cidern de köpt åt mig, och antar att jag klarar mig bra på den. Men jag har ju ingen koll på vad mina föräldrar dricker! Eller, jag vet ju bara vad de drack INNAN de gick ut, inte vad de dricker sen.. Men har jag tur så kanske jag slipper gå igenom den här fasen sen när jag får barn sen, för jag har ju redan gått igenom den. Nej, dags att sluta nu. Ska gå och ringa mina föräldrar och höra vart de är.

Mvh Er upphöjda Amanda