Ännu en sömnlös natt

Ännu en natt utan sömn är till ända.
Jag kom hem efter en mycket trevlig kväll hos Emma och såg att hela huset var mörkt. Det brukar det aldrig vara, även om alla sover så är alltid lampan i hallen tänd. Självklart så fick det mig på helspänn. Det måste ju ha varit någon som inte hade koll på rutinerna som släckt lamporna.. Den personen kanske fortfarande var kvar inne? Den personen kanske väntade på att jag skulle komma hem? Den personen kanske i detta nu planerade hur den skulle utplåna den sista medlemmer ur min familj?

Jag gick in, tände nästan varenda lampa och gick ner på mitt rum. Sprang in till rummet, stängde dörren och dånade på musik. Musik gör mig lugn. Då kan jag låtsas att alla ljud som hörs kommer från musiken. Uträttade snabbt mina behov på toaletten och skulle sen kolla tvättstugan och pannrummet bara. Jag vet att det gör mig galen, men om allt är lugnt så känner jag mig lugn, och ibland så somnar jag till och med. Men igår var inte allt som vanligt. I tvättstugan låg en skurhink vält mitt på golvet, och ett par plasthandskar brevid. Som om de kastats av i all hast, och bara lämnats på golvet. Självklart spelades en massa scener upp i huvudet. (Mördaren som slaktat hela min familj och just är i färd med att torka upp blodspåren för att jag inte ska märka något hör mig komma. Han får panik och tömmer snabbt ut vattnet i duchen och slänger ifrån sig hinken för att hinna hitta ett gömställe. När han märker att jag går in på mitt rum börjar han planera hur han ska hugga med kniven mot mig för att åstakomma minsta möjliga blodbad, bara död. Sen när jag är ur världen så kan han fortsätta där han slutade med att torka blod och förstöra bevis.) Någon timme satt jag i sängen, med musiken på och spelade golf på mobilen, skrev wap-dagböcker på lunar och väntade på att jag skulle dö. Tänkte att om jag bara håller mig vaken tills pappa ska till jobbet så vet jag om allt är Ok. Går inte pappa upp klockan fem och äter frukost som han brukar så är det väl bara att acceptera att mitt liv är över (för sen när går döda människor till jobbet?).

Som tur var för mig så ringde Samuel efter att han läst mina dagböcker. Jag trodde inte att han ville ha ngt med mig att göra, men det var skönt att ha någon att prata med. Jag höll honom vaken till klockan fem, den stackarn.. Då hörde jag konstiga ljud från trappen. Mitt hjärta slog så fort att jag blev alldelens yr i huvudet. Jag tänkte att "nu är min sista tid kommen. Nu kommer jag dö. Och stackars Samuel i telefonen kommer tvingas lyssna till mina skrik."

Men det var bara pappa.


För de som vill ta del av mina tankar minut för minut från natten så finns min dagbok på lunar att tillgå...