Suck..

Vad jag än gör så blir det bara fel. Jag borde verkligen sätta upp min boxningssäck. Slå ur mig alla agressioner.. Är på uselt humör och känner bara för att klaga på precis allt. Att jag lider av mensvärk och är hungrig gör det inte bättre.

Jag är en dålig människa.

Allt jag har att ge är missnöje, ilska och frustration. Hur jag än försöker göra ngt så blir det ändå alltid bara pannkaka av allt, och då blir jag så fruktansvärt arg att det enda som verkar vettigt är att slå sönder varenda spillra, så att det jag försökte med aldrig någonsin går att bygga upp igen. Jag har förstört så mycket i mitt liv, saker som verkligen höll på att bli ngt. Men om någon då kommer och puttar på mitt torn så att det rasar ihop (bit för bit eller allt på en gång) så tar jag mig inte tålamodet att bygga upp allt igen. Då ska allt upplösas i atomer. Efter det så kan jag börja om. Inte på ngt nytt likadant, utan på ngt som kanske liknar det första, eller så försöker jag klyva atomerna och utplåna hela universum. För er som undrar så håller jag på att utplåna hela universum nu. Det är bara för att jag blir så frustrerad.

Jag har faktiskt försökt att bygga upp min skapelse gång på gång varje gång en liten bit ramlat bort, men jag insåg att jag kan inte bygga själv. Jag hinner inte ens få fast den första biten innan en ny ramlar bort. Jag kan inte reparera den skadan någon annan tillfogat. Bara den som skadat har verktyget som passar.

Så nu löser jag upp allt i atomer, löser upp atomerna och allt till ingenting. Jag satsar på att förstöra så mycket jag kan. Det är det enda jag någonsin kommer att lyckas med.
För jag har inte verktyget som passar för att reparera de hål som tillfogats utifrån.
Jag har inte styrkan att stå ut tills hålen täpps igen.
Jag har inte orken att försöka få människan som förstört allt att täppa igen hålen som gör att kall luft sipprar in och förfryser min själ.

Då är det bättre att slå sönder allt. Eliminera varenda chans till lycka.



Jag är på god väg att lyckas. Snart har jag förlorat allt.

Jag vill inte vara rädd
Varför måste jag vara rädd?
Somliga vet att dom är starkare än andra
Somliga älskar att slå sönder en vit tandrad
Somliga lever för att pina varandra
Innerst inne är vi likadana
Jag tror att människor gör så av gammal vana

Du kan slå mig i bitar
nånting inuti kommer att stå upp ändå
Du kan slå tills det vita vita
hatet är allt som återstår

[KENT - Jag vill inte vara rädd]